SIGNALGENERATOR FÖROLYCKAS

Det här utspelar sig någon gång 1966 - 1967 när Bengt-Åke Strengberg (BÅS) och Bengt Nyberg (BNy) fick ett serviceuppdrag, att åka ut till Saltsjöbanans basstation och laga mottagaren som hade fått dålig känslighet.

Vi hade dagarna innan fått en sprillans nytt kombiinstrument (kan de ha varit en Marconi 1066?) som vi lastade in i Mercedesbussen och begav oss ut mot vattentornet. Det var lite is och snö i den branta backen, så vi lyckades inte ta oss ända upp till tornet med bilen. Sista biten fick vi gå till fots, släpande på serviceväska, instrument och en tross - en sån där grön i nylon som vi tagit med för att kunna fira upp utrustningen med.

Basstationen var nämligen placerad i en liten byggnad uppe på det gamla vattentornet och enda sättet att ta sig dit upp var att klättra på utsidan av vattentornet med hjälp av "trappstegen" som utgjordes av armeringsjärn.

BÅS klättrar upp med trossen och vi hissar upp serviceväskan - vilket gick helt galant.

Nu skulle vi bara ha upp kombiinstrumentet också - så vi hjälps åt att knyta en snygg rosett kring instrumentet och så klättrar vi upp bägge två för att hala. Det gick riktigt fint - ända tills vi nästan hade fått upp instrumentet.
Då brister den söta rosetten - instrumentet slår i backen från ca 10 meters höjd - delar sprutar och burken rullar 100 meter utför backen och ner på landsvägen där den blir liggande.

Det var bara till att åka hem och börja om med en ny signalgenerator.

En som inte var glad var vår servicechef Henry Nässelkvist, vi slapp löneavdrag, men blev noterade i "svarta boken" vilket innebar att det inte blev någon löneförhöjning detta år.

Mot nya äventyr

Bengt Nyberg & Bengt Åke Strengberg