En dag på Bromma

Någon nämnde Lars- Erik Freeman på Rikspolisstyrelsen.

Läs mer om Lars-Erik Freeman , klicka här !

Jo, Lars Freeman hade lätt för att ta i när något inte gick i hans väg. Som jag skrev på förra sidan jobbade jag väldigt mycket med Polisens helikoptrar. Freeman var chef för den divisionen och var ut på Bromma och kollade lite då och då. Han hade tydligen bestämt sig för att ta helikoptercertifikat och tillbringade den mesta tiden av sin arbetsdag på Ostermans Flyg i Bromma.
Ibland drabbades jag av hans vrede när han tyckte att monteringen drog ut på tiden. Vid ett tillfälle minns jag att en kabel behövde klamras och jag plockade fram verktyg för jobbet. Då kom en förman och frågade vad jag var på väg att göra.

Efter 4 timmar hade konstruktörerna och plåtjobbarna i Ostermans hangar räknat ut var hålet för klammern kunde borras, man satt ett märke med en tuschpenna. Efter ytterligare någon timme hade plåtgubbarna plockat fram tryckluftsborren och gjort hålet för skruven till klammern, nu kunde jag fortsätta med mitt installationsarbete. Men, den normala arbetstiden för dagen var slut och gubbarna på Ostermans skulle gå hem. Det ville ogärna lämna någon främmande ensam i hangaren och då var det bara för mig att plocka ihop för att återvända nästa dag och fortsätta att installera.

För att tjäna in lite tid ville jag jobba över ibland. Bromma är känd för att vara ett köldhål. Oftast och på kvällarna fick hangarportarna stå öppna där också helikoptern stog på en vagn, öppna för att man skulle lufta tankarna på något passagerarflygplan. Ute kunde det vara 15 -25 grader kallt och min lödstation blev inte ens ljummen. Det var bara att plocka ihop och lämna Bromma för den dagen.

Inget arbete fick göras på helikopter eller flygplan utan att vara certifierad, jag blev det så småningom. Allt material skulle dessutom vara godkänt. Jag blev hänvisad till ett företag som hette Aeromaterial i Bromma för att köpa godkänt material. Komponenterna hade samma beteckning som i ELFAs katalog och till en bråkdel av Aeromaterials priser. Du kan ju gissa var jag köpte strömbrytarna och övriga detaljer. Flygradion skulle flyttas in 6 cm för att få bättre kylning och rattaxlarna skulle förlängas med lika många centimeter. ELFA sålde 4 st. 6 mm rattaxlar i mässing för 15 kronor. Aeromaterial skulle ha 105 kronor per styck.

Visst kunde monteringen ibland ta lång tid och visst kunde man ibland bli vred, men . . . .

Kostnaden för att få polisradion anpassad i helikoptermiljön stannade vid 12000 kronor, och då ingick boxar och allt material, exkl. polisradion, en ansenlig summa pengar på 60-talet. Med anledning av den relativt höga kostnaden skulle Agusta Bell få en förfrågan av Rikspolisstyrelsen om polisradioinstallation på nästa nyleverans av helikopter. Gert Skogsberg och jag gjorde en sammanställning och beskrivning av miljön i helikopterkabinen. Offert lät inte dröja från Italien. De ville ha 6000 dollar för uppdraget att installera och bygga in alla polisradiofunktioner i helikoptern. Dollarn stog vid den tiden i ett värde av 5-6 kronor om jag inte minns fel.

Roland Waax