|
Polishelikoptrar
Jag
fick det hederssamma uppdraget i mitten
på 60-talet att montera kommunikationsradio
i polisens helikoptrar. Det var ett spännande
och intressant uppdrag.
Polisen hade störtat med en helikopter
och tyvärr, omkom piloten. Nu skulle
man hyra en helikopter av Ostermans och
i den skulle det göras en provisorisk
montering av polisradio tills den nya helikoptern
anlände från Agusta Bell i Italien.
Här börjar min berättelse:
Piloten Gert Skogsberg och jag hade långa
överläggningar hur den tillfälliga
monteringen skulle se ut och hur den skulle
fungera. I helikoptern fanns flygradio,
intercom, ADF och nu en polisradio och allt
skulle kunna filtreras med switschar och
avlyssnas i pilothjälmarna. Det skulle
konstrueras och byggas en isolationsförstärkare
med fyra ingångar på varje manöverplats.
Det var en Viking på 40MHZ som skulle
installeras. Under tiden Ostermans byggde
om och förberedde plats för komradion
och flyttade bl.a. på batteriet till
bakre delen av helikoptern så gjorde
jag kablaget för radioinstallationen.
Det blev mycket flyga helikopter för
att prova alla funktioner. När så
uppdraget var slutfört skulle helikoptern
besiktas och vägas om. Att ekipaget
skall vara i balans förstår säkert
var och en.
Så anlände då en hög
med gubbar från Luftfartsmyndigheten
och från Televerket för att utföra
besiktningen.
- Vem har gjort radioinstallationen, var
en av de första frågorna. Lille
Roland steg fram och förkunnade stolt
att, - de är jag.
- Jaha, och vem är du, har Du certifikat
och kunskap för att göra såna
här monteringar? - löd frågan.
Nu började resonemangen bli som i en
hönsgård, alla pratade i mun
på varandra.
För det första fick jag inte använda
stornos originalkablage med plastisolering,
isoleringen skulle vara av teflon och tåla
900 grader.
Det anlände en ny grupp kontrollanter
som nu skulle besikta mitt arbete. Lödningarna
och förtänningen fick inte krypa
mer än max 0,2mm under isoleringen.
Tusentals lödningar skulle kontrolleras
och alla kontakter skulle öppnas för
besiktning. Gubbarna var irriterade på
att en amatör hade fått uppdraget
att göra installationen. Gert Skogsberg
hade genom vårt samarbete blivit en
god vän och tog mig i försvar.
När kontrollen var genomförd och
besiktningen avslutad fick jag göra
om 2 lödningar som inte hade klarat
av testet.
Gissa,
om jag var upprymd och glad?
Jag
fick fortsättningsvis tillstånd
av Luftfartsmyndigheten och Televerket att
arbeta med elektronik för flygplan.
Senare
fick jag uppdraget att bygga några
talregistreringsapparater i flygledartorn.
Apparater som automatiskt skulle spela in
radiotrafik mellan flygplan och flygledartornet.
Det blev uteslutande stornokomponenter som
användes. Bl.a. Taba som automatiskt
startade en bandspelare så snart en
röst hördes i etern. Det blev
som flygledartornets "SVARTA LÅDA".
Roland Waax
På nästa sida kan Du läsa
hur en arbetsdag kunde se ut i Ostermans
Flyghangar, Bromma.
|
